Mellanlandar!
Vi blev klara på två timmar, vanligtvis brukar det ta hela förmiddagen men eftersom att alla ridskolehästar numera går ute dygnet runt så är det bara privathästarna och de mindre hästarna som inte får äta så mycket gräs som är inne om nätterna. Så det är helt enkelt inte så mycket att göra, vilket bara är skönt! Kan också tillägga att Tigriz var lite smått hysterisk förut innan hon fick komma ut i hagen, stegrade och sprang runt som en tok i boxen. Dock inget ovanligt då hon alltid blir så taggad innan hon får komma ut, sötpållen!
Hur som helst så har jag varit hemma och käkat lite frukost, nu ska jag bege mig ut mot tävlingsbanan för att titta på lite ekipage samt umgås med ryttarna från hemmaklubben! Fint väder är det också, så jag hoppas att det håller i sig till i eftermiddag så att det kan bli lite fotografering. Funderar på att ta fram en av mina klänningar, isåfall kan ni vänta er en bildbomb här ikväll! Vi får hålla tummarna för att vädret håller i sig hela dagen! :)
Nä, nu ska jag dra mig mot tävlingsbanan - vi hörs senare igen!
One year ago..
18 maj 2011, datumet då jag inte längre kunde kalla dig för "min".
Idag är det ett år sedan jag sålde min förra D-ponny Netty Coop, ett helt år sedan och jag kan fortfarande inte förstå det. Det känns som om hon är min lilla ponny som jag aldrig trodde att jag skulle kunna släppa taget om, men som jag den 18 maj 2011 sålde till Matilda i Mantorp. I ett helt år har jag gråtit inombords av saknad.
När jag tittar tillbaka på våran tid så finns det helt underbara minnen som jag alltid kommer att bära med mig, men också de stunder där jag är så sjukt stolt över att jag stod upp för rätt och fel mot de med vassa käftar och kalla blickar. Jag är stolt över att VI fortsatte kämpa trots alla motgångar. Trots alla vuxna, ungdomar -och barns ord som viskades bakom ryggen på oss. 
För mig var du allt, hela mitt liv. När du lämnade gårdsplanen den där eftermiddagen för ett år sedan så tog du en del av mitt hjärta med dig. Hur långt ifrån vi än är varandra, så kommer jag alltid att minnas dig. Min fina, vackra guldponny som jag gav blod, svett och tårar för. Jag kan inte räkna alla tårar jag fällt för dig sedan du åkte, vi ska inte heller tala om vilka floder jag grät dagarna innan. Jag minns allt så väl, när jag ridit dig för sista gången som MIN ponny och sedan åkte hem för att slänga mig i sängen när tårarna bara rann, tror aldrig jag gråtit så mycket i hela mitt liv förut. Jag grät innan första provridningen hade varit, jag grät när jag gick ut med att hon var tillsalu, jag grät när jag la ut annonser på hemsidor och jag grät när tränare tipsade andra om att du var tillsalu - jag var helt FÖRSTÖRD.
Att aldrig mer kunna kalla Netty för min, var hemskt. Riktigt, riktigt hemskt. Om jag ska vara ärlig så övervägde jag många gånger att jag kanske skulle behålla henne ändå. Men det skulle inte varit rätt mot varken henne eller mig. Hon hade så mycket kvar att ge en ny liten ryttare, allt som hon redan hade visat mig under de tre åren jag hade henne. Mitt liv kretsade runt den här ponnyn i ÖVER TRE ÅR, man förstår inte hur ont det gör förens man själv måste skiljas från sin bästa vän. Det går inte att beskriva med ord, det gör för ont och det känns för mycket.
Bättre hem kunde jag inte hittat till min stjärna, absolut inte - men det gjorde lika ont inombords för det. Det var och är fortfarande få personer som förstår, de måste uppleva det själva för att kunna förstå. Vad som än händer, så kommer jag alltid att älska mitt lilla fuxsto med de stora, mörka, vackra och framförallt kloka ögonen. 
Nothing compares to our time
Fredagsmys
Är hemma efter en låååång dag på stan med härliga brudar, shoppat i mängder och ätit god mat/fika! Nu ska jag slänga mig i soffan framför Let's dance och njuta av denna kväll. Imorgon ska jag upp tidigt för att ha jouren i stallet, ridklubben har dressyrtävlingar hela helgen också så det är mycket hela tiden! Tyvärr får det bli dessa tråkiga mobilbloggar när jag inte hinner slänga upp ordentliga inlägg här till er, men hoppas ni förstår. Har ett tidinställt inlägg som kommer upp lite senare, för idag är det ett minst sagt speciellt datum. Ett inlägg som fick mig till tårar.. Vet ni varför?
Ni får ha en bra fredag, är tillbaka här som vanligt imorgon igen!
Puss & hej
Bästa <3
Ridturen med Elin var helt underbar, pratade om allt mellan himmel och jord som vanligt! Nu på kvällen har vi kollat på film och umgåtts. Just nu, behöver vi verkligen varandra - bästa underbara vän. <3
Imorgon drar vi till stan, så vi får helt enkelt höras mer då!
Planerna för dagen
Jag har varit vaken ett par timmar, hunnit med en hel del nu på förmiddagen faktiskt och det känns otroligt skönt! Tillsammans med Spotify klarar man det mesta, ett litet tips bara ;) Mitt rum är skinande rent, fick ett litet ryck och storstädade hela rummet på en timme ungefär och strax därefter började jag städa rummet där jag har alla hästsaker såsom täcken, ridkläder, schabrak, foder, träns, sadelgjordar etc.
Hela förmiddagen har med andra ord bestått av städning, men nu ska jag slänga i mig lite frukost innan jag går ut till hästarna. Om ett par timmar lastar vi Tigriz och åker till Falerum där jag ska rida med Elin, så vi hörs lite senare! :)
Bild från när Anna Freskgård visade Tigriz på kvalitetsbedömningen!
Hej långhelg!
Hej bloggisen!
Jag har precis kommit hem från stallet, red en väldigt härlig sväng i skogen tillsammans med syster. Tigriz var dock ingen dröm att rida idag, fick MINST SAGT träna på balansen idag! Hon lekte rodeohäst idag igen, gjorde rena rama luftsprången rätt upp i luften, stegrade, sparkade bakut, bockade och levde rövare med mig på ryggen! Usch, det var inte alls kul. Som tur var skärpte hon till sig efter ett tag, tack och lov för det annars hade jag nog fått smaka på gatan!
Skolan gick snabbt och smidigt att klara av idag, vi har inte så mycket kvar nu så det är rätt chill. Har totalt endast TVÅ prov kvar på högstadiet, båda nästa vecka sen it's over. Nu är det långhelg i vilket fall, den bjuder på en massa roligheter som vanligt! Imorgon ska jag ta med mig Tigriz till Falerum för att rida med Elin, sedan hänger hon med mig hem och på fredag åker jag till stan med brudarna för att shoppa - AWESOME! Resten av helgen bjuder på dressyrtävlingar som ridklubben arrangerat och jag ska hjälpa mamma i cafeterian. Mindre kul, men såklart man ställer upp!
Nu ska jag njuta av min ledighet, möta upp lite vänner och helt enkelt leva livet! :D 
Deltar i bloggtävling
Känslan som infinner sig..
Jag är tacksam för att ni läser här varje dag och för att ni ger mig respons, stort TACK!
Man måste våga för att kunna vinna
Första gången jag såg Tigriz var när det började en ny ridskolechef på Åtvidabergs RK, jag hade hört talas om henne tidigare men det var första gången jag träffade och såg henne på riktigt var när hon flyttade hit. Jag hade redan två hästar vid den tidpunkten - Netty och Midde så jag hade inga planer på att köpa mig en till häst även om det kändes väldigt lockande.
En kort tid därefter så började vi kolla lite efter storhästar eftersom att jag började bli för lång för Netty och skulle gå över på storhäst. Jag hittade aldrig någon häst som jag fastnade för, så jag gav upp hoppet om att hitta någon häst som skulle uppfylla alla mina krav och jag försökte jämföra alla med Netty, men insåg snabbt att det inte fanns några sådana hästar på marknaden. Jag ville absolut inte ha ett sto, helst en skimmel, hoppglad, tävlad i hoppning, lätt att hantera, det skulle vara en passande juniorhäst, den skulle vara max 10 år och minst 6 år gammal osvosv.
Första ridpasset, februari 2011
Den 2:e februari 2011 fick jag chansen att provrida Tigriz, ett brunt sto på 6 år som endast gått en lokal hopptävling i hela sitt liv och som var tävlad upp till LA dressyr. Jag minns mycket väl hur stor, vinglig och spänd jag tyckte att hon var men ändå så var det något som sa att det var rätt. När jag testade att hoppa henne så fastnade jag direkt, hon hade ingen teknik överhuvudtaget men hon hade två andra saker - viljan och glädjen. Efter provridningen så fick jag pyssla lite med henne i stallet, hon var inte den som stod stilla utan ville att det skulle hända saker exakt hela, hela tiden. Vi åkte sedan hem och skulle fundera litegrann, vi hade redan två hästar och hade ingen panik med att köpa en stohäst just precis då.
Dagen efter hade vi bestämt oss, så vi ringde upp och bestämde veterinärbesiktning som skulle äga rum ungefär en vecka senare. Efter att vi hade bestämt oss så åkte jag med min dåvarande ponny Netty till Louise Haaga i en vecka, så jag var aldrig med på veterinärbesiktningen. På eftermiddagen den 9:e februari 2011 när jag var uppe i Västerås så ringde mamma och berättade att jag numera var ägare till en storhäst. Det samtalet kommer jag nog aldrig glömma, så himla glad över det beskedet så jag svävade på rosa moln i flera dagar! När jag kom hem från Västerås stod vi där med tre hästar istället för med två som innan jag hade åkt. Och det var början på något nytt, ett nytt kapitel i mitt liv började som jag i framtiden hoppas ska bli något stort.
Den här historian är ett bevis på att drömhästen kan finnas precis runt hörnet, där du minst anar det. Det gäller bara att öppna ögonen och ta varenda chans man får. Tänk om jag aldrig hade fått chansen att prova Tigriz, vad hade jag haft för häst nu och vart hade Tigriz varit? Mycket tankar och funderingar har det varit kring det, everything happens for a reason.
Första hoppträningen, maj 2011
Tigriz är en utmaning, en stor utmaning och jag är beredd att ge allt som krävs för att vi ska nå toppen. Det får ta den tid det tar, för jag har insett en sak och det är att jag aldrig kommer hitta en annan häst som går att jämföra med Tigriz. Hon har kapaciteten som krävs, hon har viljan, styrkan och modet. Tigriz, min fina unghäst som kom till mig som en bäbis men som idag blir stadigare och stadigare för varje dag som går. Hon slutar aldrig imponera den hästen.. Hon är den som jag tillbringat mest tid med utan att döma, utan att vända kappan efter vinden eller svika när hon följt med mig i alla up and downs. I början var hon visserligen ett sto med humör som gjorde allt tvärt emot vad jag ville, men som iallafall fick mig att ha fötterna kvar på jorden. Efter detta året med henne, kan jag inte ens tänka mig en framtid utan henne. Tårarna rinner bara jag tänker på att det kommer komma en dag som våran resa tar slut, men vi lever i nuet och går all in för att våra drömmar ska uppfyllas.
The one and only
Tisdag!
Har en del att plugga på som vanligt, men det tar jag tag i senare ikväll efter att jag trimmat pållen över lite trav - och galoppbommar på banan. Annars är det en helt vanlig tisdag, inget speciellt som händer direkt utan det rullar på som vanligt! Räknar ner skoldagarna som är kvar av nian, heeelt sjukt vad tiden går fort..
Vi hörs när jag är på bättre blogghumör, förhoppningsvis lite senare ikväll! ;)
En bild som beskriver rätt bra hur jag känner mig just nu..
Planering för v 20
Måndag- Fick nya skor, vilade i samband med det.
Tisdag- Trimma henne i paddocken över bommar med gramanen.
Onsdag- Konditionsträna ute i skogen, tar nog en extra lång sväng så att hon får galoppera ordentligt.
Torsdag- Trimma ett lättare pass på banan, mycket lösgörande.
Fredag- Markarbetespass i paddocken, småhinder och linjer.
Lördag- Klättra i skogen för att bygga ryggmuskler.
Söndag- Rida igenom henne så att hon blir mjuk, mycket stärkande arbete såsom förvänd galopp, galoppombyten etc.
Foto: Linn Strelin - www.ztreliin.blogg.se
Godmorgon!
Då kör vi på måndag igen då, inte många veckor kvar nu.. Startar upp den här måndagen med sista delen av nationella provet i tyska och sedan får vi se vad som händer. Ni får ha en bra dag så hörs vi lite senare!
Hemma
Har precis käkat lite kvällsmat och ska nu resten av kvällen gräva ner mig i allt plugg som jag har att göra, det är det sista plugget nu på högstadiet så det känns rätt okej ändå. Men om jag hade fått välja så hade jag gärna sluppit, men nu är det ju inte riktigt så det är tyvärr även om det hade varit det skönaste alternativet!
Patricia och Astrid i dagens andra 1,20 där de blev 4:a, stort grattis!
Godmorgon!
Är påväg till Nykyrka för andra gången den här helgen, ska hjälpa Patricia. Idag är det mycket bättre väder som tur är!
Åh!
Det finns inte ord på hur fin hon är, det är för bra för att vara sant!
